strawberyweed

lätt bästa låten just nu. Erik hassle<3
och  jessika säger du att han är gay en gång till kommer jag slå dig hårdare en hårt!

jag vet inte varför. Jag har velat skriva dethär länge och nu kör jag. Kommer ändå inte komma fram till något eller få något värdigt sagt. Men skitsamma, who the fuck cares ?

Jomen dethär med att njuta av livet, leva varje dag som om det vore den sista ? Är inte det otroligt konstigt igentligen ? Jag vet många människor som har det som motton eller säger att dom tänker så.
Men in my ass. Jag själv går alltid runt och väntar på något, och tänker; Då blir det bra.
Tex, häromnatten tänkte jag; när pappa har sålt dethär äckliga stället, hittat en lägenhet och jag får bättre betyg. Då kommer allt vara så jävla bra.
Jag vet inte lixom. Visst betygen kan jag göra något åt nu. Nununu sattsa! Men gör jag det ? nej.
Jag tycker igentligen att det är jävligt konstigt. Att det är nu. Nu allt händer. Hormoner, kompisar hit och dit, självförtroende, bråk med allt och alla. Hormoner igen. När man är 14-15. Helt sjukt att vi ska prestera som bäst nu. Sista två åren i grundskolan kan ju lixom avgöra min framtid. Visst, inte helt och hållet. Jag kanske väljer att läsa någon media linje på gymnasiet men sen ändå slutar upp på en djurklinik i norrland när jag är runt 30 ?
Visst, sånt kan man ju aldrig veta. Men det är konstigt ändå tycker jag.
Och att njuta. Att njuta av dom små sakerna i livet. Att vara glad & nöjd med hur man ser ut, hur man lever och hur man har det överhuvudtaget, shit. Allt kunde vart så myycket värre. Jag har tex en kompis som har en bror som är handikappad. Han är 25 och tänker som en fyraåring. Det är helt sjukt. Jag får ångest bara att tänka på det. Och nej, så kan man inte tänka för då skulle man inte kunna leva. Man ska njuta och vara glad för det man har. Ändå tänker man, åh vad glad jag skulle vara om jag hade dendär lägenheten, den mobilen, det sminket, den tröjan. Skulle jag bli mer nöjd då? Ja för stunden antagligen, tills man hittar något nytt man känner att man behöver.
Jag har möjlighet att läsa ett främmande språk. Är inte det helt galet igentligen?
När jag skriver allt dethär tänker jag på, såklart som med allt annat, Afrika. Mest Kibera, slummen utanför nairobi, Kenyas huvudstad. Det var verkligen helt galet. Folk bodde bokstavligen i plåtsjul, el och vatten var inte ens att snacka om. Och vet ni vad det sjukaste är?
När jag kom hem från afrika, vet ni vad jag gjorde veckan efter, nästan direkt? Åkte och köpte en ny dator. Sånna jävla kontraster lixom. Helt galet.
Jag får en klump i magen bara av att tänka på sånthär. Och dethär är ändå bara några av mina tankar. Jag skulle lixom kunna skriva en bok. För dagens tänkande är verkligen helt kefft.

Afrikaresan som jag gjorde mellan juni och agusti förra året var verkligen det bästa jag gjort. Det har förändrat mig & mitt sätt att tänka helt galet mycket tycker jag.
Alla rika familjer borde åka runt i Afrika och se hur folk har det istället för att åka till Thailand eller spanien eller vartfan dom nu åker. Usch!

Nej om jag går djupare än så kommer jag bryta ihop.. Livet är knas ibland..

Vet att jag visat denhär bilden massa gånger. Men jag gillar den. Jag försökte verkligen kommunicera med domhär barnen, dom bodde ändå höögt upp i bergen i Uganda, och levde på turismen. Dom kom och tog en i handen och sa något i stil med - howareyu? whatsyournam? Dom var fina, men kunde inte mycket i engelskan alltså. Synd för jag såg på dom att dom hade massor att berätta..
Det som var lite fult, som jag tror att gubbarna längst bak i bilden satt lite bakom, va att barnen när vi var nere vid båten igen sa; do you have any money? please im hungry. Sen raggade en av dom lite äldre på mig och sa att vi kunde gifta oss och flytta till sverige.. haha. jagba nono...